Vab, överraskning och sorg!

Vab, förkylning, renovering och stök. Jo Isak hade huvudvärk och ont i magen idag men det blev bättre under dagen. Men då jag själv har ont i munnen som typ en förkylning och öm i kroppen så kände jag att det är kanske något. 

Dock fick jag för mig att lägga golv i sovrummet och på så sätt underlätta för M som redan fixat 2 rum. Han blev verkligen positivt överraskad då han skulle ha prov och inte sovit på hela natten. Jag fattar inte hur han pallade. Men han är en kämpe.


Idag tog jag ett ryck i köket och tvättade alla luckor och rensade skafferiet. Ja man får inte vara på latsidan när man vabbar. Men det är så skönt när det blir så rent. Tänk om man alltid hade haft det så. När vi kommer i ordning ska jag nog försöka lägga upp ett schema för städning så att man får in det oftare med att städa luckor och sånt.

Jag kan också säga att Elias trots blivit något mildare. Så att jag blivit lite hårdare men ändå ödmjuk verkar fungera. Ja man får ju testa sig fram.

Igår var det också 8 år sen min mamma gick bort. Jag skrev om det på Instagram men det gör för ont att skriva mer om det här. På Instagram heter jag @sojka.nu

Fan det gör så ont. När årsdagen närmar sig då kommer alla tankar och minnen tillbaka. Man blir plågad av sorg. Glad att jag har mina syskon. Tillsammans klarar vi det. Tillsammans är vi starka.

Nä nu är jag så våldsamt trött så springer in till sängs! Kramen!

Dikt jag skrev om mamma 18 dagar innan hon dog

”När inget hjälper…

Min mamma, dina val.

Jag är så rädd för mörkret att falla,

Känner att detta kommer jag ej palla!

Syster redan planerar,

Efter mörkret allt fallerar.

Du är så gått som borta redan,

Vakna upp! Och försök sedan!

Men du redan bestämt dig,

Du har redan lämnat mig!

Det gör ont, men jag försöker åtminstone leva!

Tycker du det är ok att låta oss efterleva?

Du som var så himla stark!

Nu är du som en ödemark.

Det är sorgligt att se,

Att du inget mer kan ge.”

/Ann-Sofie Sojka 19 maj 2009

Mamma du är så otroligt saknad. Jag lider varje dag då du fattas mig!

– De är snälla när de sover-

image

image

Ja så brukar det ju heta. Idag låg jag kvar och klappa på de och pilla o håret. Några extra pussar god natt. Men bäst av allt är bara att ligga och titta på de. Denna kärlek. En mors kärlek. Ens kärlek till sitt/sina barn. <3

Idag somnade Elias utan napp och det är ju typ 3:dje natten tror jag. Men skillnaden idag var att han inte en enda gång frågade efter nappen. Åh stolt morsa här kan du tro!

image

Idag var det iaf extra mysigt för Jasmin och Gabriel kom hit för deras mamma skulle på inskolningssamtal för Gabriel som just börjat här i Staffanstorp. Det var så mysigt att ha de här. Och tiden gick så fort. Det gick så himla bra och barnen satt så fint och åt halleluja! Ha ha…

Idag fick jag också mina träningströjor från Dcore. Så kul med lite nya kläder att träna i. Sen är det ju skönt också att inte tvätta hur ofta så. Så bra om man har en del att välja mellan.
Min förkylning har inte blivit värre så det är fritt fram att träna imorgon. Så glad för dig. Jag känner mig faktiskt inte alls förkyld. Visst något litet med näsan är det. Men det är bara i näsan. Och så länge det bara sitter där så.

Sen kommer jag inte lägga upp Expressens bild hör på bloggen men la den på min instagram. Den är väldigt känslig och jag får lov att säga att jag faktiskt efter att sett bilden och läst på nätet gick och satte mig på dass och bara grät. Det kändes verkligen som om det var någon jag förlorade. Jag är så känslig och när man dessutom har barn in den åldern själv. Jag skänkte pengar till Jesper Söder som är nere och hjälper folket i Syrien. Han hjälper speciellt barn. Han är en sann hjälte och jag funderar på att göra en egen insamling till honom. Han ska över till Irak med och han är sån som åker runt och hjälper krigsdrabbade barn. Ni kan läsa mer på hans Facebook där jag med följer hans arbete som han gör helt frivilligt. Ett klipp när barn får vars en boll och lite leksaker gör att det bränner i hjärtat. Glädjen barnen visar av så lite. Han hjälper till med mat och vatten.

Jag vet att jag inte kan stoppa kriget. Men jag tycker själv inte det är okej att sitta och säga att jag kan inget göra åt det och alla orättvisor i världen  (pratar utifrån mig själv) men man kan faktiskt hjälpa. Och det pågår planer om manifestation på Facebook. Men jag klarar inte av att läsa mer där för jag bryter ihopa. Det som stärker mig är att vad ska jag sitta här och gråta. Tänk då vad mammor, pappor, systrar och brödrar gör där. Usch ja. Jag känner så djupt för detta. Har tänkt hela dagen på det. Men samtidigt ska vi vara medvetna om vad som sker och inte blunda för det. Att bli ledsen för att sen bli stark. För att bli arg och sen kämpa. Det mesta gör en starkare oavsett om det först gör ont. <3

Vill ni sa om anledningen bakom publiceringen av bilden klicka HÄR.
Avslutet är så bra. Tänk på så många som faktiskt fortfarande lever och kan räddas…

– Känslan är obetalbar –

På sista tiden har jag fått hur många frågor som helst om min tatuering på armen och därför tänkte jag dela med mig till alla här med som inte vet. 🙂
Jag gjorde det strax efter att min mamma gick bort 2009.
Det står Gabriela i arabisk stil för att bära med henne och minnas henne. ❤

image

En mamma är något av det största jag vet. Det blev ännu tydligare när jag fick barn. En mamma är ens allt och den som jag tycker påverkar mest i ens uppväxt. Iaf för mig men jag tror det är så för många. Både om det är något positivt eller något negativt så tycker jag mamman har största påverkan.

Min älskade söta, tuffa och coola mamma. Ingen var som hon. En riktig powerkvinna! Det är många sidor av henne som jag önskar att jag haft. Visst alla har sina dåliga sidor så är det ju. Men hon hade några så jäkla grymma sidor. Tänk att bara få lite av de. Dock tror jag sakta sakta jag närmar mig. Jag har eget företag och jag utvecklas varje dag. Jag blir starkare och starkare och den känslan är obetalbar! 😀