Min mamma kom från andra sidan!

spöke

Skit läskig dröm! Det sjuka är att den var så verklig men jag var ändå glad att jag vaknade upp för denna gången var det inte mysigt att drömma om mamma. Jag visste vid vissa tillfälle inte om jag sov eller var vaken.

Ja jag får kalla kårar. Inatt drömde jag att jag spelade in en lite filmsnutt på mobilen. När jag sen skulle spela upp det lilla klippet så var där först ett annat kort klipp innan klippet började spelas upp. Efter att ha lyssnat några ggr kopplar jag att det är ju ett klipp av mamma. Man ser henne inte men man hör hennes röst. Först var jag glad att höra hennes röst men sen fattade jag det läskiga att jag faktiskt inte själv klippt in det. Till slut vågade jag inte kolla på klippet. Jag vaknade från drömmen och jag tror jag vaknade men hennes närvaro var fortfarande där. Det trycktes på täcket och jag kände det som att någon nudda vid mig. Jag kände väldigt väl närvaron. Var det hon som väckt Elias kl 3 på natten för att jag skulle förflytta mig till soffan. Fick hon bättre kontakt där. Vaknade jag sen och antagligen var det en dröm. Nä fy fan vad läskigt. Jag tror inte ens på sådant. Kanske var jag i något mellanting. Inte vaken och inte sovandes….

Välkomna alla nya läsare! Och ett känsligt inlägg.

Foto: Natti natti säger en trött mamma! Helt slut men fick lite gjort ikväll! :)

Jo då jag har en liten koll på er iaf! Välkomna alla nya läsare som hittat hit! Roligt att se och maila mig om ni vill att jag svarar på någon fråga i ett videoinlägg. info.sojka@gmail.com

Ja idag bjuder jag på natti natti bilden som jag tog innan läggdags. Jag fick minsann sova ostört. Fast jag ville faktiskt sova mer. Jag drömde nämligen om min mamma! Vi hade flyttat till en annan adress. Jag hade varit bortrest och när jag kommer in i köket ser jag att hela vår svärfamilj bor där och mamma står vid spisen och fixar någonting och håller i Elias. Jag börjar gråta nu vid tanken att mamma skulle få hålla sitt barnbarn. Mamma är lite irriterad för att jag hade tydligen bara lämnat Elias utan att säga att hon skulle vara barnvakt. Jag bara ryckte på axlarna som att ja ja det var väl inget, det fixar du.

Drömmen var så verklig. Den var i färg och jag kunde nästan känna doften av mamma, hennes närhet och känslan av dom koftorna hon brukade ha på sig. Stickat gillade hon visst. Hur var det att hålla ett av dina barnbarn för första gången? Jag ville inte att drömmen skulle ta slut. Och det var så längesen jag drömde om henne och oftast bråkar vi i drömmarna. Men inte i denna.

Mamma stod och fixade te till Elias. Elias trivdes verkligen i hennes famn. Det fanns ju alltid en otrolig värma i hennes famn och ett lugn fick man alltid. Sen slutade drömmen med att jag fick köpa cigg åt henne och dom råkade jag dessutom sno för jag skulle köpa en massa lakrits (till Isak) som täckte ciggen. Prince skulle det ju va… sen väcktes jag av en sambo som yrade runt att han försovit sig. Kanske dags att laga mobilen eller skaffa riktig väckarklocka! Ja det blir en bra julklapp. 🙂

Ni som vill följa mig via bloglovin gör det HÄR.

Det är så bra för då visar ni att ni stöttar mig samt att ni inte missar något!

Mamma, idag är det 4 år sen du lämnade oss!

Ja på facebook ser man alla glädjans ord. Hurra för Sverige, nationalsång och festligheter. Men jag spolar denna nationaldag och dess flagga i toaletten. Det är min mammas dag! Iaf för mig, min familj och mina syskon. När denna dagen närmar sig så har jag mamma i tankarna nästintill konstant. Men jag tar det inte djupare än så. Jag har någon slags mur som skyddar mig. Och det känns som att trycker jag inte bort känslorna så kommer smärtan kännas som igår. Och jag undrar om jag klarat av att känna så. Jag hade känt att jag gått i bitar igen.

4 år har gått, 4 år utan mamma. Något jag trodde var omöjligt att jag skulle överleva utan mamma. Det har varit det värsta scenariot i mitt liv. Det var så overkligt. Men jo det kunde hända mig. Mamma blev endast 44 år gammal. Hon lämnade 3 barn efter sig. Mig, min syster som endast var 16 år och min bror 8 år. Livet är bra orättvist. Det där ögonblicket när vi måste berätta för vår bror. Jag och syster visste ju vad som var på väg att hända.

När jag var där på sjukhuset var jag gravid. Ibland undrar man om jag blev gravid av en mening. Meningen att jag skulle hinna viska i mamma öra att jag var gravid. Att jag väntade hennes första barnbarn. Det dog senare i magen på mig någon gång då utan att jag visste om det. Vet inte om mamma förstod det. Eftersom hennes organ sakta blev sjukare och läkaren sa att det då bildas gifter i kroppen som förgiftar hjärnan så vet jag inte hur mycket hon uppfattade mig men det var en otroligt känslomässig stund. Jag sov flera nätter vid hennes sida. Min mamma, min starka mamma, så svag och hjälplös.

Att sitta där och ge henne vatten för att hon var törstig. Det var en sån liten svamp som man fuktade med vatten. Hon fick inte dricka vatten för hon samlade vatten på sig. Så man fick fukta hennes läppar och låta henne suga i sig lite vatten från svampen.

Jag sitter här med tårar i ögonen. Ögonblick som jag vill dela med min mamma, mina fina barn, hennes fina barnbarn. Smärtan av stunderna på sjukhuset, min dåliga relation med min sadistiska mormor. Fy, så mycket som man vill lämna bakom sig men ändå inte. Jag vill inte glömma min mamma. Jag kan aldrig glömma min mamma men åh vad jag önskar att jag bara för en kort stund, bara en liten lite stund fick träffa min mamma igen. Få krama henne, visa mina barn. Höra henne när hon tramsar med mina barn och säger sina tokigheter som hon kan göra. ♥ (stor suck)

Dina sista andetag

Ja nationaldagen för mig är inte som för alla andra! Igår orkade jag inte ta upp det för det var mammas 3 års dag. Hon gick asså bort för exakt 3 års sen den 6 Juni. Så för mig är den allt annat än firande. Dagen hon gick bort skrev jag detta:

 

“Idag tog du dina sista andetag, nu har du lugn och ro. Älskar dig och du finns i mitt hjärta för evigt. Jag Louise och Micki ska hålla oss starka tillsammans. Vaka över oss. Jag har sagt det jag behöver och du vet allt. Känns skönt att ha allt sagt. Nu ska jag njuta av dem bra minnena vi har tillsammans. Dem bär jag alltid med mig. Pappa skicka en bild på dig när du väntade Louise. Vackra mamma, fan vad det känns tungt men ändå vet jag att nu slipper du lida. Jag tror du försökte säga igår att du älskar oss och inte orkar mer. Jag såg det i dina ögon! Mamma jag älskar dig! Och det vet du!”

Jag saknar dig så det gör ont! Det är så overkligt att hon ligger där i graven. Varje gång jag besöker den känns det likadant och overkligt fast jag sett hennes döda kropp. Jag önskar ingen annan få uppleva det jag och min familj gått igenom. Det är så orättvist. Jag var för ung för att förlora en mamma men vad säger man om mina syskon som var ännu yngre än mig. Idag är dem 19 och 11 år.

Tänd ett ljus för min mamma här evigaminnen.se.

Vill du läsa mer om detta klicka här och scrolla förbi detta inlägg.

Jag klättrar uppåt… forts. på jag talar ut.

Tack så mycket för alla fina ord jag fick av er när jag skrev texten “Född med silversked i munnen, nä inte jag.”

Nu fortsätter jag.

♥♥♥

Nu vill jag mer prata om att det går att bygga upp sig. Det går att kämpa. Jag och min man är av samma karaktär. Hur djupt vi än är i skiten så kämpar vi för att komma upp till ytan.

Min man är en kämpe och jag glömmer många gånger bort vad jag själv åstadkommit. Fast när det egentligen varit något vi gjort tillsammans. Vi kämpade innan vi träffades men vad vi lyckas göra tillsammans är ju något helt galet underbart tycker jag. Förutom lilla Isak som egenligen bara krävdes vår kärlek så har vi byggt upp våra liv men fört jobbiga jobb med skit lön till bra jobb med bra lön och när det gäller mannen hade han ju bra lön men en skit arbetsplats rent ut sagt, det vet ni ju efter att ha läst det här.<—

Men nu studerar mannen för att nå sina mål. Han kämpar verkligen på en utbildning som är svårare än man kan tänka sig. En intensiv 2 års utbildning som behandlingspedagog men han kommer bli en så bra en. 🙂

Jag själv jobbar på kundtjänst och sitter i telefon hela dagarna. Jag har trevliga kollegor och én bra arbetsplats. Här kan jag tänka mig stanna ett tag och när det gäller varseln vi hade så ser läget stabilt ut nu.

Men det har ju som sagt inte alltid varit så bra. När jag tänker tillbaka så minns jag inte så mycket av min barndom. Jag tycker det är så sorgligt att inte komma ihåg. Vet inte om det blivit värre sen mamma gick bort för snart 3 år sen. Vad tiden går fort asså. Min älskade fin mamma. Ja vi hade det tufft när vi var små men inte så konstigt när ho hade skit uppväxt av sin mor. Mamma fick mig som 19 åring. Eller hon hade precis fyllt 19 år när hon fick mig. Jag förstår att det inte är lätt. Jag hade jätte mycket aggressionsproblem när jag flyttade hemifrån och jag kan bara tänka mig hur det då var för mamma efter hennes uppväxt.

Fast jag tror ändå jag hade bra i början och vad jag förstått det av andra. Det var när man blev äldre som det blev jobbigt hemma som jag skrivit tidigare.

Jag vill ju skriva så mycket men hur mycket får man liksom skriva så här mitt på nätet så alla kan läsa det. Jag vill bara skrika ut alla hemska saker min mormor gjort och varför jag inte har någon kontakt med den häxan men kanske säger lagboken annat om vad man skriver offentligt. Någon som vet? Får jag skriva att hon är en falsk häxa som jag kanske känner är skyldig till att min mamma inte lever? Men vad vet jag, jag vet inte men det verkar som att elaka människor lever läånge. Ska jag kanske skriva en roman och byta ut namnen? För hur funkar det att skriva en memoar? Får man skriva vad som om personer för dem kanske hävdar att det inte är sanning eller bli förbannade att man talar ut?

Skönt är dte iaf att ha en blogg där man kan tala ut. En en massa underbara personer som peppar en. Visst har jag tagit mig igenom en del och det förflutna är inget som plågar mig så men det finns ändå där och man bär omkring en smärta eller sorg resten av livet fast man ändå har bearbetet det. Eller har man?

Att förlora sin mamma är hårt. Det har fått en att funderar mer över livet. Att bli rädd för döden. Och rädd för att förlora fler man älskar. Mamma och jag var ändå varandra väldigt nära trots våra konflikter. Och vi byggde upp våran relation mer med tiden ett tag efter jag flyttade hemifrån om ändå en annorlunda relation då vi var mer som kompisar och delade på allt. När hon begravdes så begravdes också en del berättelser eller hemligheter vi hade som ingen annan visste.

Att se mamma på sjukhuset var fruktansvärt. Jag känner att jag vill gå tillbaka till det. Det där samtalet min mormor gjorde till mig. Hon ringde och sa att nu måste hon berätta oavsett om mamma bett henne om tystnaden och att mormor inte skulle berätta att mamma låg på sjukhuset. På tionde dagen valde min mormor att öppna käften. Då hade mamma blivit så förgiftad i kroppen att hon inte kunde prata längre. Mormor varnade inte mig eller något när hon förklarde att mamma var på sjukhuset och lät väldigt luddig och skum. Hon sa att det är på den och den avdelningen som min mamma låg och att det var första dörren till vänster… jag skyndade mig och min kille följde med.

Väl inne i rummet fick jag syn på en annan kvinna. Sängen ligger högt och en svullen kvinna som är helt gul och utploppade ögon ur ansikten som såg ut som en familjemedlem av Bart Simsons. Hon såg ut som en seriefigur och jag hann ju före min kille som snabbt såg den här kvinnan med. Jag höll andan och skyndade ut ur rummet.

M mötte upp mig utanför rummet jag säger till honom:

“Är det min mamma? Är det hon? Nä det är det väl inte.”

“Jo” Svarar M asså min kille. Han hade kallat på min mamma. “Gaby, gabby” Då hade hon med hes röst svarat “Ja”.

Jag bröt totalt ihopa, att det var min mamma som låg där var helt overkligt. Det var inte hon. Den bilden som jag såg när jag stormade in och såg hennes sådär har etsat sig fast i mitt minne. Det var som om min mormor hade väntat till rätt tidpunkt då min mamma var som värst och sen ringt oss. Ja hon är rätt sjuk ska jag säga. Dessutom hade jag fått veta tidigare om mamma så kanske vi hade hunnit byta några sista ord. Mormor tänkte bara på sig själv för jag vet hur hon tänker.

Nä nu blir det för tungt, får bryta men fortsättning följer…

My good, det blir bara längre och längre ja om någon orkar läsa…

M starta blogg?

M vill kanske starta blogg och jag tycker bara det skulle vara roligt. 🙂 Plus det är super bra för att öva på sin skrift! Och M vill bi bättre på att skriva. Jag ska hjälpa honom få upp en blogg och sen får vi se om det blir något av det! =D
Hoppas ni får en trevlig söndag. Själv ska jag besöka mammas grav och lägga lite blommor. Känns som det var igår som jag var vid graven  när det var mörkt och all ljus lös upp när jag var där fast det var ett helt år sen. Men idag ska det lysa upp ytterligare för det var säkert någon där igår. 🙂Glöm inte omröstningen uppe till höger! 🙂bloglovin

Igår skulle mamma fyllt 47 år!

Jag har tänkt på det men orkar inte skriva så mycket om det. Jag har nog lagt en blockering på mig själv för jag orkar liksom inte gå in på det. Jag vill ju må bra. Känna glädje men jag känner inte det när jag tänker på mamma. Kommer jag någonsin att tänka på de positiva minnena istället för smärtan och saknaden. Nu känner jag inte ens det, jag blockerar och går vidare.

Visst ska man ta itu och bearbeta men det har jag gjort nu i över 2 år. Jag lägger locket på och njuter av min fina familj och de nära och kära jag har. Follow Futurum nobis est - Framtiden är vår

Vilken väckning inatt!


Ja dunder blixtar och brak väcktes man av inatt. Ja jag var i säng redan kl 21. 🙂 Det var ju omöjligt att sova till det ovädret! Kändes som det var oväder inne i sovrummet. Men Isak sov som en stock ha ha. Sjukt hur man kan sova igenom något sådant. Och som det regna. Inte hört något liknande tror jag. Jag låg vaken tills det lugnade sig sen somnade jag om. 🙂
Tack alla underbara för era fina kommentarer! ♥ Blir ju helt rörd av alla fina ord ja med. 🙂Jag, sambon och Isak träffade upp brossan, syrran och syrrans kille för att gå till graven. Vilket väder!Vi satte blommor och små snackade lite. Isak var mindre nöjd med värmen.
När vi kom hem käkade vi lite, sen spenderade vi 2 härliga timmar på gården. Jag la en filt så hälften var i skugga och andra halvan i solen. Isak satt och lekte i skuggan medan jag försökte få lite sol. Filten fick flyttas då och då för att få till mer skugga. Efter en timmes lek så somnade han på filten. Det såg verkligen skönt ut där han låg och håret fladdrade i vinden. 🙂

2 år sen idag…

Just nu läser jag detta som jag skrev i en gammal blogg 2009-05-26 och bara gråter. Det känns som igår. 11 dagar efter det var det den 6 Juni och du lämnade oss kvar utan dig.
“Starka ord

Igår fick jag reda på att min mamma ligger döende på sjukhuset, det var det värsta jag sett. Dem vet inte hur långt hon har kvar. Det värsta är att hon legat inlag i 10 dagar utan att jävla mormor har sagt nått!!! Är så jäkla förbannad på henne. Hur kan hon göra så, det kunde vara 10 extra dagar av mammas liv! Det kändes också tungt när jag följde med Louise in, hon blev så chockad. Hon tyckte mamma så död ut. Och visst gjorde hon, jag minns att hon var ju så vacker, hur kan nått så vackert bara förfalla. Det finns så många frågor, som jag är rädd för att jag aldrig får svar på.
Min vackra mamma, jag älskar dig så! Om jag bara hade förstått. Om du bara tagit emot vår hjälp. Du finns djupt i mitt hjärta och där finns du för evigt, snart måste jag ta förväl. Läkarna sa att dem inte visste om det skulle ta timmar, dagar. Men jag finns här! Jag tänker på dig, jag hoppas att det finns ett mirakel som gör dig bra! Kanske om du kämpar, tror du inte du skulle kunna övervinna detta? Jag vill växla några ord. Vad ville du säga till mig? Ville du säga att du älskar mig med? När jag sa att jag älskar dig.
Jag vill höra din röst. Tänk om du bara kunde säga att detta var bara en hemsk mardröm. Jag vet att du älskar mig. Jag vet att du älskar mina syskon. Mickey är ju inte så gammal, suck.
Det gör så ont mamma. Jag tänker på gamla minnen. Pappa berätta igår om när Louise föddes. Hur arg du var på han och hur du skrek på han. Du får gärna skrika på mig nu. Jag vill se den starka mamma som du alltid varit. Jag minns så kul vi hade ute. Ingen trodde att det skulle gå så här långt. Jag kommer och besöker dig idag igen så klart. Du är ju min söta mamma. Jag vet att du vet att jag var där igår, när jag pussa dig och sa att jag älskar dig. Mimo såg vår kontakt och jag såg en tår i ditt öga. Inte meningen att du skulle se mig så ledsen, det minsta du behöver nu. Men idag ska jag försöka vara stark och bara finnas vid din sida. Jag älskar dig så mamma! 2009-05-26″


Det har nu gått 2 år och vi saknar dig alla så mycket! Ofta när jag tittar på Isak blir jag påmind av kärleken du måste ha känt för dina barn, oss barn. Nu får jag uppleva det. Men önskar så att Isak fick träffa sin mormor. Den smärtan kommer jag bära med mig hela livet.
Idag ska vi lägga blommor på din grav. Ett tag sen jag var där nu. Känns helt fel att du ska ligga där. Du hade varit endast 46 år nu. Ingen ålder ju.  Du skulle ju fylla år i september. Visst är det märkligt att Isak fyller år en vecka senare bara.
Saknaden är så stor!
Tänd ett ljus för min mamma här evigaminnen.se.