Vab, överraskning och sorg!

Vab, förkylning, renovering och stök. Jo Isak hade huvudvärk och ont i magen idag men det blev bättre under dagen. Men då jag själv har ont i munnen som typ en förkylning och öm i kroppen så kände jag att det är kanske något. 

Dock fick jag för mig att lägga golv i sovrummet och på så sätt underlätta för M som redan fixat 2 rum. Han blev verkligen positivt överraskad då han skulle ha prov och inte sovit på hela natten. Jag fattar inte hur han pallade. Men han är en kämpe.


Idag tog jag ett ryck i köket och tvättade alla luckor och rensade skafferiet. Ja man får inte vara på latsidan när man vabbar. Men det är så skönt när det blir så rent. Tänk om man alltid hade haft det så. När vi kommer i ordning ska jag nog försöka lägga upp ett schema för städning så att man får in det oftare med att städa luckor och sånt.

Jag kan också säga att Elias trots blivit något mildare. Så att jag blivit lite hårdare men ändå ödmjuk verkar fungera. Ja man får ju testa sig fram.

Igår var det också 8 år sen min mamma gick bort. Jag skrev om det på Instagram men det gör för ont att skriva mer om det här. På Instagram heter jag @sojka.nu

Fan det gör så ont. När årsdagen närmar sig då kommer alla tankar och minnen tillbaka. Man blir plågad av sorg. Glad att jag har mina syskon. Tillsammans klarar vi det. Tillsammans är vi starka.

Nä nu är jag så våldsamt trött så springer in till sängs! Kramen!

Dikt jag skrev om mamma 18 dagar innan hon dog

“När inget hjälper…

Min mamma, dina val.

Jag är så rädd för mörkret att falla,

Känner att detta kommer jag ej palla!

Syster redan planerar,

Efter mörkret allt fallerar.

Du är så gått som borta redan,

Vakna upp! Och försök sedan!

Men du redan bestämt dig,

Du har redan lämnat mig!

Det gör ont, men jag försöker åtminstone leva!

Tycker du det är ok att låta oss efterleva?

Du som var så himla stark!

Nu är du som en ödemark.

Det är sorgligt att se,

Att du inget mer kan ge.”

/Ann-Sofie Sojka 19 maj 2009

Mamma du är så otroligt saknad. Jag lider varje dag då du fattas mig!

– Ännu en jul utan dig –

Nu närmar det sig julafton. Det glittrar i barnens ögon av förväntan och vi får inte dela det med dig. Du fick aldrig träffa barnen och hur lång tid det än tar sen du försvann från oss så blir det inte lättare. Min syster skickade en länk till en låt som hon lyssnar på och tänker tillbaka på dig mamma. Men jag klarade inte av att klicka på länken. Även om tiden flyger fram och att jag inte tänker på mamma hela tiden så är det som att det är ett försvar att inte tänka. Jag saknar henne och hennes galenskaper. Jag vill slå på henne och krama henne som jag gör i mina drömmar. Jag drömmer fortfarande att jag bråkar med henne men oftast är det för att hon lever i drömmen och har lurat alla att hon är död. Jag skäms då att gå på stan i drömmen med henne för då ser alla att jag är falsk som sagt till alla att hon är död. Jag försöker få svar på mina frågor i drömmen men det går ju inte då hon lever och då försöker jag ju bara få reda på varför hon lurat alla om det. Eller har hon rent av kommit tillbaka från döden?

mamma

sorg

Det kniper sig i magen. Tårarna rinner. Mamma varför är du inte här? Varför är du inte här med dina barnbarn? Min tuffa och starka mamma som klarar allt. Vad hände? När jag tittar på dina bilder så är det fortfarande overkligt att du är borta. Fast jag såg ju din kalla kropp, vilande i frid. Jag bara stirrade och undrade om du plötsligt skulle vakna. Men du låg ju på bårhuset så bara ett overkligt mirakel hade fått dig att vakna. Men de hade verkligen gjort det fint. Du låg där så fridfull men tom. Man kunde känna att själen var borta. Du var inte där. De hade tänt ljus och jag var där för att din nära vän ville träffa dig en sista gång för hon kunde inte tro på att du var borta. Hon bröt ihop. Jag tröstade henne. Själv kom det inte någon tår. Jag hade ju tagit farväl en gång på sjukhuset när du plötsligt somnade in. Tårarna var väl slut och det hela var väl så overkligt. Om jag fick en enda önskan så skulle det vara att bara få träffa dig en liten stund, en sista gång. Tillsammans med dina barnbarn. Jag lovar jag skulle inte ställa de frågor jag har. Bara låta dig träffa de och få krama dig igen. <3 Älskar dig min fina mamma. Du fattas mig….

(Första bilden är när jag var liten, andra bilden är med min lillasyster var lite)

– Känslan är obetalbar –

På sista tiden har jag fått hur många frågor som helst om min tatuering på armen och därför tänkte jag dela med mig till alla här med som inte vet. 🙂
Jag gjorde det strax efter att min mamma gick bort 2009.
Det står Gabriela i arabisk stil för att bära med henne och minnas henne. ❤

image

En mamma är något av det största jag vet. Det blev ännu tydligare när jag fick barn. En mamma är ens allt och den som jag tycker påverkar mest i ens uppväxt. Iaf för mig men jag tror det är så för många. Både om det är något positivt eller något negativt så tycker jag mamman har största påverkan.

Min älskade söta, tuffa och coola mamma. Ingen var som hon. En riktig powerkvinna! Det är många sidor av henne som jag önskar att jag haft. Visst alla har sina dåliga sidor så är det ju. Men hon hade några så jäkla grymma sidor. Tänk att bara få lite av de. Dock tror jag sakta sakta jag närmar mig. Jag har eget företag och jag utvecklas varje dag. Jag blir starkare och starkare och den känslan är obetalbar! 😀

– Den 6/6 för 6 år sen! –

image

Igår var det sorgens dag men också glädjens dag då barnens kusin döptes och vi var där hela dagen. Jag hann inte besöka mammas grav men vi tar det idag istället. Jag blev ju bjuden på dop och hade först blandade känslor eftersom det var på mammas dag. Men sen tänkte jag efter. Varför inte glädjas åt det nya livet. Mamma lämnar denna jord men ett nytt liv föds. Det är vad livet går ut på födelse och död. Egentligen det mest naturliga.

Men jag saknar mamma så mycket. På 6 år har det hänt så mycket. Så mycket som jag skulle vilja dela med mamma. Vad skulle hon säga till mina barn? Hur skulle hon varit som mormor? Jag önskar bara hon fick chansen att bli mormor. Livet är så orättvist. Min älskade fina mamma. På bilden är när hon fött min syster. Det slår mig hur lik min syster är mamma och det är så härligt att se mamma i henne. ❤

– Mors dag och elaka människor –

Mors dag för mig är med blandade känslor och det kommer säkert alltid vara så sen mors dag för 6 år sen. Plötsligt känns inte 6 år så länge. 6 år sen sen jag hade en mamma själv. Då låg jag på sjukhuset med min mamma. Väntade på att hon skulle somna in. Försökte kommunicera med en mamma som inte riktigt kunde kommunicera. Fuktade hennes torra läppar med en speciell tops för att hon var så torr om läpparna. Minns faktiskt att hon blev lite irriterad när vi skulle ge henne vatten och ta hand om henne. Man kunde skymta mamma Gabriela. Hon gillade inte att man skulle ta hand om henne. Enda in i det sista. Jag ler när jag tänker tillbaka men med en tår i ögat. Fortfarande önskar jag så att jag kunde prata med henne. Om än för en sista gång. Och jag kommer nog alltid klandra min mormor för att hon inte berättade för mig direkt att min mamma låg döende på sjukhuset. Min mamma försvann bara och min mormor höll tyst om det. Först 10 dagar innan hon dog fick jag reda på det och då hade hon slutat prata. Det var som att mormor väntade tills mamma hade slutat prata. Dessutom rensade min mormor min mammas konto precis innan hon dog och också precis efter hon dog. Sjuka människa. Jag tycker det är så sorgligt att jag inte bara kan minnas tillbaka och sörja min mamma utan ska bli påmind om allt hemskt min mormor gjort. Åh jag skulle kunna skriva så mycket. Det jag skrivit är inget! Men nu ska jag bara sörja och sakna min mamma, barnens mormor som de aldrig fick träffa.

Mamma jag älskar och saknar dig så! ❤

image

Skammen efter en förlorad mamma!

heaven moln

Jag vet att min mamma inte var perfekt för vem är det. Bara för att jag skrev om mamma var inget sätt att smutskasta henne. Jag älskar och älskade henne och det är en del av vem jag blivit. Hon hade ju sina problem och jag har förlåtit henne. Jag känner inte nu i efterhand att åh om någon hade räddat mig. Hon var också den jag älskade högt och mest på denna jord. Det var hon jag kunde dela allt med. Det känns också jobbigt att man ska behöva känna skamm för hur man förlorade sin mamma. Allt är inte helt klart i vad som hände men hon började dricka dom sista åren. Varför är väl en gåta men hon har varit med om ännu mer än man själv varit. Kanske kom det ikapp henne. Hon var inte den där alkisen på bänken. Hon var en fin och god kvinna.

Jag tycker det är jobbigt ibland att säga vad hon dog av. Jag önskar att jag kunde säga att hon kämpade för sitt liv, att hon gjorde allt för att vara med oss. Men så var inte fallet. Det var ingen sjukdom. Inte någon fysisk sådan. Det smärtade mig att säga det. Kommer vi som är berörda av detta någonsin repa oss från detta. Känslan av att någon vill ta sitt liv. Välja den andra vägen.

Jag önskar att denna värld var lite mindre fördomsfull. På många sätt. Jag vill bara gråta och skrika. Kan inte folk förstå! Jag vet inte om jag försöker lura mig själv att allt är okej med allt. När jag läser i bloggar så blir man ju påmind om sitt eget liv och vad man varit med om. Min mammas kropp orkade inte det livet hon levde. Hon behövde leva ett annat för att leva med oss. Man kan inte släppa tanken av att hon inte ville va med oss mer…

Uppdatering: Min mamma begick alltså inte självmord. Jag pratar om känslan av det hela. Att hon fick ett val och veta att om hon fortsätter som hon gör så skulle kroppen inte klara det. Hon dog för att hon blev sjuk i njurar och lever. Vi vet egentligen inte hur hon tänkte då vi inte fick reda på att hon först låg på sjukhuset och när vi väl fick reda på 10 dagar senare så kunde hon inte prata för min äckliga mormor höll tyst om det för hon påstod att mamma inte ville berätta! Och om min mormor kan vi ta en annan dag…

Jag fick stryk av mamma som barn…

Jag tänkte på det här då frågan kom i ett forum. Vad ska du inte göra mot dina barn som du själv blivit utsatt för? Vad har du svurit att inte göra mot dina barn? Är du rädd för att göra samma sak mot dina barn som dina föräldrar gjort?

Jo innan jag fick barn så var rädslan stor! Skulle jag bli som min mamma. Jo jag älskade min mamma. Jag saknar min mamma varje dag. Det fanns ingen som henne. Hon hade ju bra sidor med. Men tyvärr hade hon några sämre sidor med. Hennes humör. Hon svängde snabbt och kunde bli helt hysterisk. Hon kunde skratta när hon blev förbannad. Lite creepy så där men iaf. Förutom sina utbrott kunde hon också slå mig väldigt mycket. Min uppfostran var så att man slog och rädslan skulle då göra att man inte gjorde om det. Eller var det så? Ibland undrar jag om mamma bara behövde slå av sig på mig…

ledsen jag

Ja kanske är det tack vare det som jag inte fick ett enda IG. Mamma hade ju sagt att jag skulle få så mycket stryk om jag kom hem med ett IG. Så jag klarade ju det. Jag vågade ju inget annat. En gång på gymnasiet. Första gången jag fick en IG varning var på Engelskan. Jag var ju mest och fikade på lektionerna. Jag bröt ihop framför läraren och hon blev helt förskräckt. Hon fattade att jag inte vågade gå hem med den varningen och jag berättade för henne. Hon rev då lappen och sa att hon sätter godkänt på mig om jag lovar att läsa igenom en bok och svara på frågorna längst bak. Det gjorde jag självklart.

Men jag blev väl hyfsat normal ändå. Men jag har gått igenom mycket i livet som jag kanske hade sluppit gå igenom om det inte var för min uppväxt. Tack vare psykolog så fick jag mycket hjälp. Men också genom mycket självhjälp och läsning. Jag tog upp det med psykologen att jag var rädd för att skaffa egna barn. Mamma hade ju själv blivit misshandlad av sin mamma och haft en fruktansvärd uppväxt. Skulle jag kunna bryta trenden, bandet, kedjan? Psykologen hjälpte mig att inse. Eller egentligen inse det jag redan insåg. Att allt detta som hände hänt och att jag inte vill göra samma. Att jag sitter och tar upp det med henne gör att jag har insikt i det hela. Det hade inte mamma.

Jag har förlåtit mamma. Jag har rett ut det där. Jag älskar henne och önskar hon var här. Jag vet att hon inte ville skada mig utan hon hade problem med sig själv. Men jag är medveten och har läst på hur man kan uppfostra sina barn utan att höja en hand. Dom visste inte bättre på den tiden. Och kärleken och värmen gör att allt kommer på plats. Ger man bara barnen en massa kärlek så kommer allt av sig själv. Jag är inte rädd längre. Jag vet att jag kan bättre än tidigare generationer. ♥

Har du själv några rädslor att bli som din mamma?

Jag är sugen på en tatuering!

tatuering mamma

Här är en av mina tatueringar. Min kära och mest älskade. Den sitter på vänster underarm och är ett minne till mamma. Hon hette Gabriela så det är vad som står. Den är gjord av Liz tattoo i Malmö.

Nu vill jag tatuera in symboliken av en familj. Något som symboliserar den och mina barn. Vad det blir får ni se för det är en jäkla kö att vänta i om man vill ha en den gjord av en gry tatuerare! Eyescreamtattoo i Ystad är planen. Har redan mailat så nu får vi se vad som blir av det!

Min mamma kom från andra sidan!

spöke

Skit läskig dröm! Det sjuka är att den var så verklig men jag var ändå glad att jag vaknade upp för denna gången var det inte mysigt att drömma om mamma. Jag visste vid vissa tillfälle inte om jag sov eller var vaken.

Ja jag får kalla kårar. Inatt drömde jag att jag spelade in en lite filmsnutt på mobilen. När jag sen skulle spela upp det lilla klippet så var där först ett annat kort klipp innan klippet började spelas upp. Efter att ha lyssnat några ggr kopplar jag att det är ju ett klipp av mamma. Man ser henne inte men man hör hennes röst. Först var jag glad att höra hennes röst men sen fattade jag det läskiga att jag faktiskt inte själv klippt in det. Till slut vågade jag inte kolla på klippet. Jag vaknade från drömmen och jag tror jag vaknade men hennes närvaro var fortfarande där. Det trycktes på täcket och jag kände det som att någon nudda vid mig. Jag kände väldigt väl närvaron. Var det hon som väckt Elias kl 3 på natten för att jag skulle förflytta mig till soffan. Fick hon bättre kontakt där. Vaknade jag sen och antagligen var det en dröm. Nä fy fan vad läskigt. Jag tror inte ens på sådant. Kanske var jag i något mellanting. Inte vaken och inte sovandes….