Tabuämnet som ingen egentligen tjänar på att upprätthålla: lönekuvertet

Diskussioner om omotiverade löneskillnader mellan kvinnor och män, är ju knappast nya. De flesta av oss vet att det finns löneskillnader och att vissa löneskillnader inte kan förklaras med logik. Att en person med många års utbildning, engagemang, utmärkt samarbetsförmåga, goda resultat, en grym företagsidé eller en extraordinär talang, tjänar mer än genomsnittet anses väl av de flesta som helt OK och inget konstigt. Men vi vet ju samtidigt att det fortfarande finns löneskillnader som inte kan kopplas till nånting annat än till vårt kön, vilket är helt, fullständigt galet! Det gör i alla fall mig skitförbannad (ursäkta franskan)!

Frågan är hur vi vanliga egenföretagare och anställda, skulle kunna bidra till en förändring. Ett sätt vore kanske att börja bryta med ett hårt sittande tabu: att diskutera lön med sina kollegor. Det är i alla fall något som Clara Löfvenhamn sticker ut hakan och föreslår i hennes intervju med Consector. Tabut som finns kring att prata om sin lön fungerar ju i ärlighetens namn mest som arbetsgivarens skydd mot insyn och kritik. Kritik som i värsta fall skulle kunna vara berättigad. För tänk om företagets löner går tvärt emot de egna jämställdhetspolicyerna. Det vore rätt pinsamt, särskilt för de större, väletablerade företagen. Och så vill faktiskt de flesta av oss ha en lön som motsvarar vår prestation, vår utbildning, vår erfarenhet, vårt engagemang, inte fysiska attribut som kön eller hudfärg.

Så, kanske vore det lite intressant om vi, vänner och kollegor, plötsligt började prata lön. Inte generellt, utan om våra löner, min lön och din lön. Visst skruvar man på sig lite, vid tanken? Men faktum är att ingen tjänar på ojämlikhet i längden! Så om det är möjligt att med små, enkla medel utmana felaktigheterna, vad är det då som hindrar oss, får oss att obekvämt vrida på oss i kontorsstolen, kan man ju undra.

Det verkar som om många sätter likhetstecken mellan sin lön och sitt eget värde som människa (!). Det vore ju förstås en sorglig villfarelse, men det är klart, att när färre och färre saker förblir helt privata, kanske lönekuvertet är ett av vårt samhälles sista tabu? Vem vet. Klart är i alla fall, att om vi inte börjar prata om lön, annat än i termer av abstrakta procentskillnader som vi redan hört till leda, så kommer förändringen sannolikt att fortsätta långsamt. Långsammare än om vi till exempel vågar utmana oskrivna regler, som den om att lönekuvertet bör förbli en privatsak, i stil med röstkuverten vid allmänna riksdagsval.

Vad är vi rädda för, egentligen? Tabun är till för att ifrågasättas och i vissa fall brytas. Det här med lön kanske trots allt är ett av dem som vi skulle kunna utmana lite oftare, lite mer.