Godmorgon älskade fina kropp!

Jag startar dagen med att klappa min mage och berätta hur fin den är! Hur fin jag är. Min resa är att tycka om min kropp som den är. Jag behöver inte älska varenda del. Men börja med att endast prata positivt om den och till den. Jag ska acceptera dess brister som man accepterar brister i en relation. Det finns ju ingen relation som är perfekt och man får leva acceptera vissa negativa saker hos en partner precis som denna får acceptera hos dig. Det är ju en del av livet. Som jing och jang. 

Jag vet att denna resan inte kommer vara lätt. Men jag vill förändras för mina barn och för att vara en bra förebild för andra. Varför det inte är lätt är att man hållit på med självhat sen barnsben. Jag vet inte när det startade och jag tänker inte gå in på det men det har alltid varit lättast att klanka ner på sig själv. Att skylla på sig själv och att skada sig själv. Jo då jag hade självskadebeteende som tonåring. Och om jag inte kan älska mig själv till 110%. Hur ska jag då lära mina barn att älska sig själv till 110%. 

Isak har tex alltid pratat bra om min fina mage. Den är lite tjock och mysig. Varför skulle det vara något negativt? Jag har vänt det till något negativ. Och när barnen säger att en person är tjock så är det ju inte sagt att de tycker att personerna är fula. Det är ju vi som laddat det med att säga till barnen att det är något fult att säga så osv. Sen handlar det väl också om att ordet för andra också är laddat med något fult. 

Jag önskar så att det spreds mer info om det. Om du inte letar upp det själv så är det svårt att bemötas av positiva kroppideal men jag försöker ändra på det nu. Följa personer med sunda profiler och ta bort de så påverkar dåligt. Jag har inte tänkt på det tidigare att bilder på tjejer som jag sett motiverande faktiskt kan ge motsatt effekt. Jag är ju så otroligt fin som jag är!

Plötsligt fick jag sug efter läsning! Och jag vill lära mig älska hela mig och för alltid!

Jag har länge haft en svag saknad av att läsa. Att suga in mig ny intressant information. Mannen som läst mycket inom psykologi, beroende och beteende tog fram en bok som han trodde jag kunde tycka var intressant och OM jag tyckte det. Jag har liksom inte kunnat släppa den sen jag kom hem idag. Jag måste tacka M för att han tog med mig till hans vän som hade typ en inspirerande föreläsning (läs vi käka middag, fikade och snackade) som fick mig helt att komma tillbaka på spåret att börja plugga igen. Visst jag kör ju lite matte nu men jag menar alltså gå all in för pluggandet! Det är så mycket jag tycker är kul och intressant som jag lagt bakom mig och dessutom kom jag till flera självinsikter ikväll så jag kunde liksom inte somna.

Insikter är ikväll att jag måste börja älska mig själv på riktigt. Asså till viss del gör jag men felet jag gör är att jag vill ändra på hur jag ser ut men vilken siffra än vågen stått på så har jag aldrig varit nöjd. Jag kan nu titta på bilder hur jag såg ut förr och tänka dame vad jag såg bra ut.

Jag vill träna för att må bra. För att ta hand om min kropp och för att aldrig hamna i psykisk ohälsa. Och att leva ett långt och lyckligt liv med min man och våra barn.

Så min resa börjar på allvar nu. Du kan även följa mig på Instagram. @sojka.nu heter jag där för nu börjar allvaret!


Boken jag läser är Ungdomspsykologi. Och mycket rotar sig under åren som var tuffats att gå från barn till vuxen. Sen fortsatte jag min läsning på nätet om kroppsideal. Så himla intressant och viktigt!

Hur lära våra barn om kroppsideal om vi inte lever efter det själv?

Ja jag kan känna mig lite lurad. Av mig själv, mina föräldrar och av samhället. Våra föräldrar lär oss att vi duger som vi är men vi ska ändå bli bättre. Samtidigt tittar våra föräldrar sig i spegeln och undrar om de ser smala/snygga ut i sina kläder tex.

När jag själv kommer på mig själv att prata högt om att jag ser ju ganska smal ut nu. Riktat till mannen min men barn som har stora öron. Allt i barnens vardag påverkar. Är jag en dålig mamma för det? Jag vet att jag är bra som jag är för mamma sa det. Men samtidigt eftersträvar vi alla något. Ja allt är lite luddigt och motsägelsefullt.

Jag lär mina barn samma sak. Att de är bra som de är men de ska samtidigt motiveras att kämpa och bli bättre utan för hårda krav och så lite påverkan från det yttre och samhället som hela tiden sätter hårda krav.

Hur ska vi själv kämpa och göra som föräldrar för att ge barnen bättre tankat kring kroppsideal och hur man ser på sig och vilka krav man sätter på sig själv. Man duger ju faktiskt som man är oavsett formen man har.

Skönhetsideal, samhällsdebatt och ätstörningar!

Ja man har väl gått igenom allt! Idag försöker jag istället inte bry mig om vad andra tycker och bara vara mig själv. När jag var liten kanske felet många ggr var att jag inte brydde mig bl.a. Och det är ju just det som är problemet med samhället. Att man inte ska kunna bara sig själv utan att bli petad på osv. När jag växte upp växte även hatet mot mig själv. Hur man man hata sig själv? Så dumt och idag älskar jag mig själv!
Jag har fortfarande spår kvar som aldrig kommer gå bort helt. Och då vore jag ju inte helt mig själv heller. Eller hur? Men vissa negativa tankar eller beteendemönster är svårt att bli av med och det är väl så att man får acceptera att de gör sig påmind ibland. Jag kan ha nämnt det någon gång kanske men jag hade ätstörningar och idag när jag tänker tillbaka på den fantastiska pingla så vill jag bara lavetta henne och fråga henne vad fan hon gjorde mot sin kropp. I nästa steg kommer fråga vad finns där att göra för unga tonåringar för att förhindra de för att komma i olika dåliga beteendemönster för jag tror mer kan göras? Sen kan jag inte låta bli att tänka att tack vare att man varit nere på botten så blir man jävligt stark och vet hur det är att må bra och att undvika att falla djupt igen.
Mycket är fel på detta samhället anser jag och säkert många fler. När man får barn så inser man hur sexistiskt samhället är och att allt ska handla om snygga skakande rumpor osv. Inte för att jag har något emot det själv för jag blir bara motiverad att träna upp min rumpa ha ha men då kan jag tänka mycket mer annorlunda än unga barn som är lättpåverkade och inte kan tänka på samma sätt som oss vuxna som lärt oss så mycket mer genom livet. 

Hur kan vi föräldrar bidra till bättre förebilder för våra barn?

<a href="https://i1.wp this page.com/sojka.sojkafinjan.se/public_html/wp-content/uploads/2016/09/img_5980.png”>