Tabuämnet som ingen egentligen tjänar på att upprätthålla: lönekuvertet

Diskussioner om omotiverade löneskillnader mellan kvinnor och män, är ju knappast nya. De flesta av oss vet att det finns löneskillnader och att vissa löneskillnader inte kan förklaras med logik. Att en person med många års utbildning, engagemang, utmärkt samarbetsförmåga, goda resultat, en grym företagsidé eller en extraordinär talang, tjänar mer än genomsnittet anses väl av de flesta som helt OK och inget konstigt. Men vi vet ju samtidigt att det fortfarande finns löneskillnader som inte kan kopplas till nånting annat än till vårt kön, vilket är helt, fullständigt galet! Det gör i alla fall mig skitförbannad (ursäkta franskan)!

Frågan är hur vi vanliga egenföretagare och anställda, skulle kunna bidra till en förändring. Ett sätt vore kanske att börja bryta med ett hårt sittande tabu: att diskutera lön med sina kollegor. Det är i alla fall något som Clara Löfvenhamn sticker ut hakan och föreslår i hennes intervju med Consector. Tabut som finns kring att prata om sin lön fungerar ju i ärlighetens namn mest som arbetsgivarens skydd mot insyn och kritik. Kritik som i värsta fall skulle kunna vara berättigad. För tänk om företagets löner går tvärt emot de egna jämställdhetspolicyerna. Det vore rätt pinsamt, särskilt för de större, väletablerade företagen. Och så vill faktiskt de flesta av oss ha en lön som motsvarar vår prestation, vår utbildning, vår erfarenhet, vårt engagemang, inte fysiska attribut som kön eller hudfärg.

Så, kanske vore det lite intressant om vi, vänner och kollegor, plötsligt började prata lön. Inte generellt, utan om våra löner, min lön och din lön. Visst skruvar man på sig lite, vid tanken? Men faktum är att ingen tjänar på ojämlikhet i längden! Så om det är möjligt att med små, enkla medel utmana felaktigheterna, vad är det då som hindrar oss, får oss att obekvämt vrida på oss i kontorsstolen, kan man ju undra.

Det verkar som om många sätter likhetstecken mellan sin lön och sitt eget värde som människa (!). Det vore ju förstås en sorglig villfarelse, men det är klart, att när färre och färre saker förblir helt privata, kanske lönekuvertet är ett av vårt samhälles sista tabu? Vem vet. Klart är i alla fall, att om vi inte börjar prata om lön, annat än i termer av abstrakta procentskillnader som vi redan hört till leda, så kommer förändringen sannolikt att fortsätta långsamt. Långsammare än om vi till exempel vågar utmana oskrivna regler, som den om att lönekuvertet bör förbli en privatsak, i stil med röstkuverten vid allmänna riksdagsval.

Vad är vi rädda för, egentligen? Tabun är till för att ifrågasättas och i vissa fall brytas. Det här med lön kanske trots allt är ett av dem som vi skulle kunna utmana lite oftare, lite mer.

Hits: 650

– Var stolt över dig själv och följ din dröm –

För varje framsteg jag gör är jag så jädra stolt! Jag har idag gjort ännu mer förändring i min affär och sakta sakta byggs det på och blir bättre och bättre. Jag tror det sitter djupt i oss kvinnor att inte ta plats så när vi väl gör det och möter framgång och utveckling så kan vi inte känna det riktigt. Vi får inte riktigt det av samhället. Jag tror ändå vi på det sättet blir matade sen vi är små även om det ska vara ett jämställt samhälle så är det ju inte riktigt det. Men därför ska vi stanna upp och tänka efter vad har jag gjort för framsteg senaste tiden? Vilken utveckling har jag gjort? Vad har jag åstadkommit? Jag tror att tänker man efter ordentligt så visar det sig att man har otroligt mycket att vara stolt över.
Just nu är jag så stolt över utvecklingen av affären jag äger och utvecklingen av mig. Jag måste ju säga att jag är jäkligt grym och så jäkla stolt över mig själv. Jobbet jag gör. Snacket jag gör. Allt flyter ju på och det är inte för att man sitter på röven och inte gör något utan det är hårt arbete.
Här är senaste bilderna på en del av affären och det känns verkligen super allt det jag gjort de senaste dagarna. Men det är hela tiden under utveckling och förändring.

image

image

image

Men det största som aldrig något kan slå är ju mina fantastiska pojkar!

image

Haha Elias är jäkla envis nu och ska såklart kämpa och köra Isak. Han är verkligen i den klassika 2,5-3 års åldern.
Isak går igenom en känslig fas nu och blir lätt ledsen. Mycket tankar om döden som jag skrivit om tidigare men samtidigt är han en väldigt social, pratglad och charmig kille. Jag har förstått att han är väldigt omtyckt att flickorna på dagis.

Ja jag känner mig verkligen inte rädd för framtiden för jag känner att vi är positiva och kärleksfulla och det kommer man långt med. <3

Hits: 6