Jag visste inte vad jag skulle ha för förväntningar då det var min första solsemester. Även första semestern med M och även med sonen. Vad väntade på andra sidan av Europa? Hur skulle det gå med Isak?

Väl på flygplatsen kände jag en härlig spännande känsla. Själva känslan till just ordet spännande! Isak var på glatt humör och vi hade läst att man skulle låta barnen ”rastas” av där inne inför flygningen och vi tänkte fine, inte så många ställen att ta sig på. Själv tänkte jag hela tiden på, tänk om han blir bortrövad! Jag kan inte släppa honom med blicken.

Efter incheckningen och säkerhetskontrollen försökte jag lätta på känslan. Om någon skulle ta honom så behöver dem ju faktiskt hans pass. Ja, jag vet jag är så lättoroad som mamma när det gäller just sonen och detta är ju så nytt för mig. Inte bara att ha barn utan att resa med barn.

Jag tror att jag tyckte det var minst lika spännande på planet som Isak. Kolla ut genom rutan och flyga den stora fågeln! Själv kände jag inget av trycket. Varken på dit- eller hemresan. Men Isak kände av det när vi skulle landa och bara skrek och skrek. Man såg att han hade ont och han tog sig för örat. Han visste liksom inte vad det var stackaren.

Isak hade såklart med sin PinoIsak var snäll nog att dela med sin granne!

Isak sov iaf säkert 2 timmar under den 3,5 timmars långa resan. Faktiskt lite jobbigt att underhålla honom för det är inte mycket plats på flyget. När vi skulle landa så säger en liten pojke bakom mig ”jag undrar om vi landar med en duns?” Glums tänker jag! 😉 Och visst landar vi med en duns, en jädra duns ska jag säga och flyget liksom hoppar fram. Phuh… alla klappar. Vi har landat!

Väl på hotellet, gissa vem som var helt slut?

>Alla bilder är tagna med kameran Sony DSC-WX70<