Elias, Isak

Kärleken till en bror!

astma 01

IMG_4415

Om det så är prova astmamedicinen eller bara klä ut sig som Isak så är det ju det bästa som finns att göra tycker Elias. Ja förutom att äta då. 😉 Hi hi… Elias ska göra allt som sin bror. Elias har ju inte astma men han vill gärna testa så som Isak gör. Det lyser verkligen i Elias ögon när han följer varje steg Isak tar. Så stolt så stolt över sin storebror. Mitt mammahjärta bränner av kärlek. Att jag fått denna gåva till 2 underbara pojkar. Det är dessa 2 jag kämpar för. Man har en stor mening med livet. Att kunna jobba och kämpa för att sen kunna bestämma över min tid ännu mer. För att ge den tiden jag vill till mina pojkar som jag själv bestämmer över.

Du kanske också gillar...

0 Comments

  1. tack
    fin bild
    ja kärleken till sina barn är underbar.
    hoppas du har en fin och mysig kväll
    kraaam

  2. Emma says:

    Hittade din blogg idag, och har nu suttit och läst och läst, är nu inne på din yngstes 3-månadersvaccin. Underbar läsning. Jag är själv gravid, med trasig bakgrund, och är sååå otroligt nervös. Har läst en massa mammabloggar sedan jag fick besked, och blivit rent ut sagt spyfärdig av allt gullegullande och en uppmålad rosa bubbla. Din blogg var verkligen vad jag BEHÖVDE. Ni har svåra stunder med 3-årstrots och hårda dagar, och jag känner enormt med dig som kvinna, som vet vad ett tungt bagage kan innebära i vardagen, men din kärlek till dina barn lyser verkligen igenom och överstrålar allt det tunga med allt det fantastiskt, vackra och underbara som kommer med barn. Precis så önskar jag att jag blir som mor. Att våga krascha när det är verkligt tungt, men ändå hålla det centrala, KÄRLEKEN, i centrum. Nu till det knepiga, som jag tvekar på att skriva, men nu tar jag modet till mig och skriver till dig ändå, bära eller brista, vad är det värsta som kan hända? Några anonyma läsare (eller kanske du, icke anonym, hoppas inte!!) kanske dömmer mig, som en dålig mamma, någon som gör dåliga livsval eller liknande. Till saken hör att jag gjorde en mycket sen abort (v.21, med intyg från läkare då min mentala hälsa var otroligt instabil för tillfället) för ett antal år sedan. Något som jag aldrig NÅGONSIN skulle kunna gå igenom igen, som plågar mig dagligen än idag. Min ängladotter. Men jag hoppas att hennes spirit och hennes ande kommer att finnas i vår kommande skatt, som kommer att vara det största och mest fantastiska som någonsin hänt mig.. Men det svåra ja… Vi har det otroligt tufft ekonomiskt. Jag har pluggat ekomini ett antal år, men sjukskrevs sedan för utmattningsdepression. Jag har återhämtat mig sedan dess, och äntligen kommit in på min drömprogram – psykiatrisk omvårdnad. (Jag vill kunna erbjuda det stöd och den hjälp som aldrig fanns tillgänglig för mig, och tror att vad jag har i bagaget plus min personliga styra och min enorma omtänksamhet (Ja, egoboost jag vet, men det förtjänar jag, efter allt jag varit med om)). Så, jag kommer snart stå inför existensminimum med föräldrapenning (då jag bara arbetat ett halvår, allt jag hunnit med mellan gymnasietiden, sjukskrivningar och mina studier) samt att min underbara make är långtidssjuktskriven pga en mycket komplicerad diabetes som gör det omöjligt för honom att arbeta. Så… (ÅH, vad det här är svårt och tär på min stolthet) men jag läste att du gjort en insamling för en behövande mamma… Finns det någon millichans i universum att du skulle kunna göra något liknande för mig? Jag tar emot vad som helst, begagnat som nytt, allt som kan krävas, behövas eller önskas för en graviditet/tidigt föräldraskap. Gravidietskläder, babysaker, ja… ALLT. Jag kommer självklart kämpa på alla möjliga vis för att skaffa allt själv, men omsagt med taskig ekonomi, inga besparingar, inga anhöriga som kan ingripa eller dylikt.. Vänder jag mig nu till vad som tycks vara en enormt varm och genuint kärleksfull människa.. Kan du, på något vis, hjälpa mig? Känner mig patetisk och värdelös, men jag är…tja.. desperat. Jag har ingen blogg, men du kan nå mig via min email om du känner empati och vill stödja mig eller liknande. Du behöver inte publicera detta inlägg om du inte vill, känns hårt att ligga så ‘ute’ på internet, men omsagt, du gör som du vill. Nu blev det här grötigt och VÄLDIGT långt. Även om du inte gör något överhuvudtaget med detta inlägg var det iallafall skönt att skiva av sig. Till någon jag VET kommer läsa och känna. För så uppfattar jag dig, som en levande, kännande människa, Om vi bodde närmare hade jag velat bli din käraste vän, men nu bor jag tyvärr i norrland och har bara hopp att leva på. Nej, nu ska jag sluta. Ville egentligen bara säga TACK för en verklig, ärlig och jordäkta blogg som givit mig lite perspektiv på detta med föräldraskap, men framförallt något att VERKLIGEN se fram emot. Så tack, tack, oändligt tack.

    1. Hej! Tack för din fina kommentar. Blir otroligt rörd av dina ord. Jag vet en Facebook sida som gör just såna insamlingar. Jag ska kolla upp det och se hur det funkar.
      Är det du som gärna inte vill att din kommentar ligger ute eller menar du om jag inte vill? Förstod inte det riktigt. Kram 💖

  3. Gillar din blogg!

    1. Kul att du gillar min blogg! 😀 Och tack för besöket! 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

 

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.