Allmänt

Igår skulle mamma fyllt 47 år!

Jag har tänkt på det men orkar inte skriva så mycket om det. Jag har nog lagt en blockering på mig själv för jag orkar liksom inte gå in på det. Jag vill ju må bra. Känna glädje men jag känner inte det när jag tänker på mamma. Kommer jag någonsin att tänka på de positiva minnena istället för smärtan och saknaden. Nu känner jag inte ens det, jag blockerar och går vidare.

Visst ska man ta itu och bearbeta men det har jag gjort nu i över 2 år. Jag lägger locket på och njuter av min fina familj och de nära och kära jag har. Follow Futurum nobis est - Framtiden är vår

Du kanske också gillar...

0 Comments

  1. Fnulan says:

    Kärlek…..

  2. Linda says:

    Ledsen för din skull 🙁 Måste kännas fruktansvärt.. Vet inte riktigt vad jag ska skriva men tänkte att det är bättre med en rad än ingen.Kram på dig,Linda

  3. ingiz says:

    Det kommer. De fina minnena och att kunna tänka på en nära avliden med gläduje istället för sorg kommer när du själv är redo. Pressa dig inte utan låt dig få känna dina verkliga känslor. 2 år kan kännas som lång tid men är egentligen väldigt kort tid i det stora hela.Jag har slutat fira 'årsdagar' de gör bara att man minns det sorgliga. Jag tänder ett ljus och tänker på de vi saknar en helt vanlig torsdag i tex maj. Henrik gör likadant. Vi har ttex aldrig varit på hanns mammas grav och vi har varit ihop i tio år nu. Hon ligger i en urnlund. Oftast brukar vi komma att prata om de vi saknar och då faller det sig naturligt att tex tända ett ljus och tänka lite extra.massor av kramar till dig idag och hoppas det snart kommer kännas bättre. Fortsätt som du gör – njut av din fina familj.

  4. Emelie says:

    <3 massa styrke kramar!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

 

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.