Jag har tänkt på det men orkar inte skriva så mycket om det. Jag har nog lagt en blockering på mig själv för jag orkar liksom inte gå in på det. Jag vill ju må bra. Känna glädje men jag känner inte det när jag tänker på mamma. Kommer jag någonsin att tänka på de positiva minnena istället för smärtan och saknaden. Nu känner jag inte ens det, jag blockerar och går vidare.

Visst ska man ta itu och bearbeta men det har jag gjort nu i över 2 år. Jag lägger locket på och njuter av min fina familj och de nära och kära jag har. Follow Futurum nobis est - Framtiden är vår